torsdag 13 december 2018

Varsågod och svälj

Hmm,, vad ska jag svälja?
Svälja förtreten att ha köpt en fejkad gran?
Svälja att jag har fallit för trycket att inte ha en äkta gran?
Tror inte det. Funkar inte så.

Går ni i tankar att köpa en "plastgran", så tänk efter mycket noga.
Efter det, tänk en gång till. Ett gott råd.

Varför? Jo du går miste om hela den härliga jakten efter den perfekta granen.
Letandet, vändandet, vridandet, nej denna kan vi inte ha, tittar fler gånger, tittar på massor med granar. Du vill ju inte ha en "hörngran" eller en gles och spretig gran.  
Du vill ju ha en riktig Kalle Anka gran. Du vill ju ha en sådan du sett på TV eller i heminredningsreportage.
   
Granförsäljaren håller på att bli vansinnig på dig. Själv är du svettig och ångesten kommer krypande. Du intalar dig att det är du som betalar, försäljaren kan blänga surt hur mycket han vill. Du är chefen i detta läget.

Sen, äntligen hittar du den! Wow, där satt den!
Du betalar, DYRT, får den inbakat i ett nät så den ser ut som en grön säl.

Hem, få den att sitta rakt i foten, svära lite, och sen äntligen står den rakt. Klippa av nätet. Och woww! Grenarna fäller ut sig som en ståtlig påfågel. Vrida runt lite och där, perfekt.

Klä den med allt du vill, granskar, fnyser på näsan, klär on granen, håller på att fjunta fram och tillbaka, ger upp, den är bra som den är. Typ.

Så har jag det varje år. Det hör liksom till. I år med en "låtsasgran", blev det fel på riktigt. Ingen känsla, konstigt, men ångest? Ja det är klart det blev ångest! Jag svek ju mig själv!

Granen som nu står där och ser ut att skäms lite, ungefär som "det är väl inte mitt fel att du fegar ut och använder ett plagiat som jag"!! Skyll dig själv ungefär.

Så är det mina vänner. Gå aldrig ifrån ett vinnande koncept, även om det innebär ångest, för den går över.

Med en "låtsasgran" så hänger ångesten på alla grenarna. Hur mycket du än sväljer.


tisdag 18 oktober 2016

Stackars dig

Ja, så säger jag till min blogg. Eller vad man kan kalla den. Det var tänkt som blogg, men nu vete fan. Katastrof liksom.

Här händer ingenting. Varför? Enkelt. Jag vet inte vad jag ska skriva. Har massor med inlägg i utkastet, men där fattas alltid något.

Inget flyt. Mest gnäll. Shit som det kan bli!! "Ryck upp dig" du kan skriva, säger någon. Tack det var snällt, men...........................

OK, ska försöka skärpa mig. Återkommer. Kanske.  //Ciao

torsdag 1 september 2016

Plötsligt blir allting fel

Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt befinner jag mig mitt i stan, med massor med trafik och vägarbete!! Jag är vid Börshuset och Centralstationen!!

Jag ska till Gustav Adolfs torg. Nästan. Jag ska till tandläkaren och till P-huset Anna. Hur jag hamnade där vid Börshuset har jag ingen aning om och jag irrar (ja  bilen alltså) runt och jag begriper inte hur det har gått till!

Efter lite turer till så är jag vid Drottningtorget och sedan vid Caroli City!!

Hur fan är det möjligt att jag ofta råkar ut för att "plötsligt blir det fel"? Utan förvarning, bara "Pang på rödbetan och varsågod och skölj"!!

 (Jag har en tid hos tandläkaren klockan 11. Jag lämnade Svedala kl 10.05 för jag vill ju vara ute i god tid. Att komma i tid är À och O. Ordning och reda.)

När klockan är 11.05 befinner jag mig på Stenbocksgatan!!  Oh shit!! Jag stannar bilen och ringer tandläkaren och säger att jag är på väg och kommer strax.

Jag har stannat mycket olägligt, ganska mycket olägligt, en person rusar fram och talar om det för  mig (säker på att han var pensionär). Jag förklarar för honom att det är inte mitt fel och att han borde ägna sig åt väsentligare saker än att hacka på en Svedalabo som ska till tandläkaren och är mycket sent ute på grund av att gatukontoret i Malmö klyddar till det för vissa personer.

Efter många om och men och en jäkla frustation så kommer jag till P-huset Anna. Fullt nästan upp till himlen!! På plan 9 fanns där tre platser vid sidan om varandra. Perfekt, precis vad jag behöver. Tar den i mitten, såklart.

Anländer till tandläkaren 25 minuter försent!! Konsekvens på detta? Ja halva min tid blev förbrukad i bilen, alltså måste jag komma tillbaka om tre veckor!!!



fredag 22 juli 2016

Här var det torrt som fnöske

Här var det riktigt torrt på inlägg må jag säga. Riktigt trist och tråkigt. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska ventilera med er. Jag har massor i mitt huvud, men när jag sätter mig vid datorn så blir det TILT på hjärnkontoret!!

Jag läser en hel del bloggar och alla skriver så bra, vissa riktigt bra och för att inte tala om alla fina bilder som läggs in! Vojne, jag får nästan kramp så fina de är. Mat, heminredning, trädgården. terrassen, små fina detaljer mm.

Det läggs även in dagens outfit! Så många och fina kläder har inte jag. Jag har bara "helt vanliga" från den vanligaste klädeskedjorna. Inga dyra märkesplagg (kanske en och annan som är inköpta på rea).

Mina bilder är inte heller så fina, jag är ingen fotograf, min kamera är inte någon proffsig historia men  jag har också min mobil som jag tar foto med ibland.

Ja, så ligger det till just nu och bilder? Inga bilder nu, kommer kanske nästa gång.

Ha det gott i sommarvärmen.  //Ciao




tisdag 12 april 2016

Windows 10

#blogg100 inläggen
36/100

Nu ligger jag riktigt risigt till! Igen. Jag ligger minst en vecka back med mina inlägg. Ute ur leken? Jag vet inte. Anledningen till min frånvaro är flera. Bl.a har jag installerat Windows10 i datorn. Var det ett klokt beslut? Tidigare hade jag Windows7 och det var inga problem. Varför jag installerat det nya vet jag inte riktigt!!

Vad har ni andra för version? Märker ni någon skillnad?

tisdag 5 april 2016

Dom kallade oss Mods

#Blogg100 inläggen
35/100

När man hör ordet Mods så förknippas det oftast med Kenta och Stoffe och plattan på Sergels torg och droger givetvis. Sen gick det som det gick med Kenta och Stoffe. Tragiskt. Jag har aldrig varit på Sergels torg. Jag är uppvuxen i Malmö och där höll vi till på Gustav Adolfs torg. "Gustav" som vi sa. Samt en Rockclub som hette West End.

Jag har aldrig använt droger och det är jag glad för. Jag var Mods när jag var 15 år och till jag skulle fylla 18 år. I gänget fanns det en del som använde droger, vissa dog väldigt unga och för de andra tog det flera år att ta sig ur skiten.

Jag och mina väninnor drog oss ur när det började verka farligt. Vi såg hur snabbt somliga gick utför. Det var skrämmande att se. Jag mötte också min man när jag skulle fylla 18 år. Han var inte Mods. Han var dansbandsfreak. Ni vet sådan musik som vi Mods föraktade. För oss fanns det ingenting annat än Rock and Roll. Beatles, Stones, Kinks, The Who osv. (hemma i smyg lyssnade jag helst på Frank Sinatra, Sammy Davis J:r, Dean Martin, men även på Elvis))

Idag lyssnar jag gärna på dansbandsmusik, men jag föredrar Rock and Roll och i viss mån även hårdrock. Ja, då vet ni det.

Nu är jag hustru, mormor och farmor. Jag har ett bra liv och underbara vänner. Även från Modstiden.

I dag på förmiddagen har jag städat och fixat lite. Vädret är skapligt så jag tänker ge mig ut och göra lite i trädgården. Det är väl det man gör när man är 67 och inte har något spännande på agendan!  //Ciao






Lite bilder från vardagsrum och kök



måndag 4 april 2016

Det försvinner som en mås-skit i dimman

#Blogg100 inläggen
34/100

Varje gång jag öppnar datorn för att blogga, så försvinner innehållet i mitt huvud "som en måsskit" i dimman! Visst är det märkligt, eller hur? Jag kan ha bestämt mig för vad jag ska skriva och precis i samma ögonblick som fingrarna hamnar på tangentbordet så blir hjärnan tom!

Jag blir så trött på detta. Ska jag kanske se det som ett tecken? Ett tecken på att jag inte ska blogga, kan det vara så? Det hjälper ju inte att jag har en jättebra grej att skriva om, när den försvinner i samma sekund som jag ska skriva.

Jag ska försöka stå ut tills jag kommer till nr 40. Händer inget på skrivfronten så lägger jag ner detta Blogg100 projekt. Då är det inte meningen att jag ska skriva. Så tänker jag nu. Jag har inte heller speciellt många läsare. Det varierar mellan 17 - 22 och det är ju inte "något att skriva hem om". Jag vet inte vem dessa är, men tack för att ni läser här.

Det är måndag och min man fyller år idag. Det blir inget större kalas, så här en måndag, men något extra blir det till middag i alla fall. Lite trevlig dukning med blommor på bordet och tända ljus ger ju alltid en liten feststämning, tänker jag.

I övrigt har jag påbörjat lite trädgårdsarbete. Väntar på att våren slår ut på riktigt. Jag har en del Olivträd som står i uterummet och tar plats. Jag skulle gärna placera ut dem nu, men jag vet inte om jag vågar! Hur mycket tål ett olivträd? Nu tror jag ju inte att vi får massor med minusgrader men ändå. Har nu dessa klarat vintern i uterummet, även om där några gånger har varit upp till -10 grader. Dock har där ju inte blåst och snöat inne! 

Funderar ett par dagar till, sen chansar jag nog. Det är lite tungt att flytta in dem på kvällarna. Ja, detta får vara allt för idag. Vi hörs igen i morgon  //Ciao


Bilder från förra året